Till minne av Felix

Spår

Lydnad

Utställning

Agility

Stamtavla

Övrigt
1991-05-21 - 2004-12-15

När Felix kom till mig så hade han varit i ett hem där han blivit behandlad väldigt illa och hans uppfödare Ulla och Sune hade fått tagit hem han igen till sin trygga och stabil miljö. Han fick prova att hänga med hem till mig och min familj flera helger och sen stanna för gått. Det var mycket som vi behövde jobba med ihop men i grund och båtten så var felix en super stabil och trevlig kille.

Vi fick höra från flera håll från hund mäniskor att den hunden kommer de aldrig att bli nånting av ge tillbaka den eller ta bort den. De orden sårade mig djupt och länge och jag vart ännu mera beslutsam om att jag och Felix passa ihop och att han var den bästa hunden som fanns. Och jag kan medela att de flesta har under årens lopp kommit och bett om ursäkt och talat om för mig hur otroligt trevlig han blivit.

Så när den värsta rädslan för andra hundar och vissa mäniskor och lite andra små GB glassgubbar m.m lagt sig så var han den stabilaste hund jag träffat på. Visst han skällde en del på andra undar fortfarande men inte av räddsla så mycket längre utan mer av gammal ovana. Som matte inte riktigt fick ordning på och det var ju inte hans fel.

Felix gav mig så mycket erfarenhet med att tänka i 1000 olika led och att aldrig stirra sig blid på bara ett sätt att träna på. Vi hade så mycket skoj ihop. Tävlade lydnads ettan, stälde ut vandrade i fjällen, gick en massa kurser, läger, agility och trände spår m.m. Vi testade det metsa man kan hitta på.

Han älskade att ligga och sola i solen. Det kunde han göra hela dagen lång. Han var en väldigt aktiv liten kille som älskade att träna olika grejer ända in i det sista. Att vandra i fjällen bara älskade han. Det gick inte att gå samma väg varje dag med Felix för då tröttnade han. Han ställde sig som en liten söt åsna och sa nädu den vägen har vi gått så många gånger nu och jag vill gå häråt i stället. Så att vandra i fjällen eller åka på utflykter var det bästa han visste. Felix fick hänga med på det mesta. Det bara lös om hela hunden när han fick vara med på alla upptåg som vi gjorde ihop.

Felix blev väldigt sjuk och på några dagar så var han så dåig att jag inte kunde ha honnom kvar längre. Jag fick ta det ortoligt svåra beslutet att låta han resa vidare till Nangijala.

Felix har varit med mig så länge nu och han lämnar ett stort tomrum efter sig. Men han lämmnar även en massa mysiga roliga minnen. Och han kommer alltid att finns i mitt hjärta. Jag verkligen älskade min lilla goa Felix!!!! Han var min bästa vän och fanns alltid där när jag behövde tröst eller dela glädje. Tack för allt min älskade Felix!!!